Recension av @Barnboksfamiljen på instagram

Härligt och fantasifull läsupplevelse

1 juli 2020

Nu har vi löst fjärde boken i denna serie där vi får följa de små mössen Musse och Helium. De har fått växa upp i människornas värld hos Camilla - författaren. Men plötsligt en dag öppnar sig ett hål i väggen till det magiska djurriket. Det visar sig att Musse & Helium faktiskt är prins och prinsessa i Djurriket och att deras föräldrar är försvunna tillsammans med den magiska guldosten.

I denna fjärde del så fortsätter mössen sin färd för att söka efter sina föräldrar. Nu ska de lämna Lindrizia - ett magiskt vinterland som ligger mellan djurrikets två landsändar. De måste återigen in i djurriket där hotet från de fruktansvärda duvjägarna alltid är överhängande. Med hjälp av nya bekantskaper och magiska genvägar försöker de små mössan komma vidare på sitt äventyr utan att hamna i duvjägarnas klor.

Jag har högläst boken för min I (6,5 år) och till en början var hon avig att läsa då hon tyckte omslaget såg läskigt ut.
Men det gick över fort, det var länge sedan hon skrattade så mycket under en bok. Efter att vi läst klart boken deklarerade hon att nästa del redan står på hennes önskelista och att boken var JÄTTEBRA. Kan det bli bättre betyg ur ett barns perspektiv?

Precis som i tidigare böcker om Musse & Helium får vi även denna gång träffa på nya fantastiska och magiska varelser som facinerar det lyssnande barnet. Brinck vet verkligen hur hon får sin målgrupp att utbrista i hänförda "Wooooow!" under läsningens gång.

Jag som vuxen kunde i början av boken bli lite irriterad av vissa detaljer i boken som kändes lite väl utseendefixerade. Men samtidigt tillhör det Musses karaktär så det får man kanske leva med? Jag som vuxen tyckte dock det gick för långt när Helium småskrattar och deklarerar att det ser ut som att Musse har svullnat upp när Musse har svårt att få av sig sin oxrumpejacka vilket Musse förfärat förnekar. Om nu Musse gått upp i vikt känns det lite tråkigt att Helium skrattar åt det och det känns också tråkigt att det framställs som något dåligt som Musse inte vill kännas vid. Detta är dock bara vid ett tillfälle i boken (sida 51) och är lätt att hoppa över utan att historian påverkas om man som jag reagerar.
Det finns MYCKET bra i boken förutom en härlig och fantasifull läsupplevelse. Exempelvis är det Musse som flera gånger får vara rädd och orolig, då stöttar de övriga upp omtänksamt och tar hand om varandra. Hela tiden med ett perspektiv om att det är okej att vara rädd. I boken finns också mycket fina funderingar kring vänskap och omtanke inskrivet.

En härlig och fantasifull läsupplevelse som kommer locka många barn in i läsandets värld!