Storm i den pelare som bär E-bok

Nominerad till Borås Tidnings Debutantpris 2017

Några månader efter att Andreas Lundberg skrivits ut från den slutna psykiatriska avdelningen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, där han vid tolv tillfällen behandlats med elchocker, fann han till sin häpnad mobiltelefonen full av text han inte mindes sig ha skrivit. Häpen över vad den djupa depressionen - snarare än han själv - skrivit åt honom, började han redigera materialet.

Storm i den pelare som bär är en helvetesbrinnande berättelse om en människa vid randen av en avgrund. Rapporter från tillstånd där det att vara levande är lika med en oupphörlig, intensiv smärta och en önskan att bli kvitt sig själv. Därtill iakttagelser av andra omkring honom i samma akuta skick. Texter av förunderlig poetisk höjd och avklarat allmänmänskligt djup. Andreas Lundbergs debutroman liknar alltmer en framtida svensk klassiker.
Samtidigt som uppföljaren Ofarbar tystnad utkommer, görs även Storm i den pelare som bär tillgänglig på nytt.

ANDREAS LUNDBERG [f.1975] är författare, förläggare och översättare. I många år har han drivit det oberoende bokförlaget Alastor Press. Bakom pseudonymen Elias Wraak har han översatt en lång rad franskspråkiga klassiker: Rimbaud, Lautréamont, Verlaine, Huysmans, Daudet, de Goncourt, Topor med flera. Under eget namn har han översatt den amerikanske poeten Ocean Vuong. Storm i den pelare som bär [2017] var Lundbergs debutroman, vars uppföljare är Ofarbar tystnad [2019].

»En sensationell berättelse ur vilken jag gärna vill citera från varje sida. Glasklara bilder. Starka, mättade ställen där orden samlas i en tyngd. Eller luftiga strofer som lyfter högt [...] Den är ett hjärtskärande vittnesmål från ett tillstånd utanför den gängse verkligheten. Men det är också en litterär bragd av Andreas Lundberg att föra över sina erfarenheter till ett språk, så levande och mäktigt.« Maria Schottenius, DN

»Ett av och till fantastiskt språk rör sig mellan klassiska referenser, oväntade vardagliga bilder och den egna, akuta känslan.« Måns Wadensjö, SvD