Pojkarna

Jag är innerligt glad att jag valde att läsa boken själv först så att jag inte gav den till min fjortonåriga dotter, då jag finner innehållet oerhört kränkande och destruktivt i sin framtoning. Språkligt och stilistiskt finns föga att anmärka på, men innehållsmässigt är boken så grotesk och verklighetsfrånvänd med sina schabloner av killar som vulgära, hatande, våldsbejakande, kriminella könsdrivna varelser medan tjejerna framställs som intetsägande våp som vill förvandla sig till killar. Och... Läs hela recensionen

Jag gillar verkligen idén. Den ger alla förutsättningar att kritisera de könsroller som finns i samhället, på ett otroligt snyggt sätt. Jag gillar hur författaren fångar gränslandet mellan barn och vuxen, och hur viktigt det blir att hitta sig själv. Det finns därför mycket igenkänning i boken, samtidigt som den bidrar med något nytt som känns både originellt och spännande. Det finns också ett magiskt skimmer över boken, som blir en härlig blandning av övernaturliga inslag och naturens egen k... Läs hela recensionen

Jag har svårt att hitta ett ord som beskriver och gör känslan efter att ha läst den här boken rättvis, för den liknar inget jag tidigare läst. Att få kliva in i en annan värld på det sätt som beskrivs här var för mig ... ja makalöst. I dess allra mest positiva bemärkelse. Jag kände mig förändrad av upplevelsen. Att ha fått vara pojke för en liten stund.

Tre helt vanlig flickor i åttonde klass, 14-år och på gränsen till unga kvinnor med allt vad kroppslig utveckling innebär. På skolan är de osynliga utom för killarna som hånar dem, tar på dem och visslar efter dem. Inom flickorna växer föraktet för killarna men även för deras egen svaghet.
Bella har ett växthus dit de går och kan vara sig själva. Momo föreslår maskerad och där bakom maskerna kan de agera ut och ha roligt. I växthuset växer en ovanlig växt och en kväll knyter de en pakt oc... Läs hela recensionen

Å ena sidan så tycke jag att den var otroligt fint skriven, men å andra sidan så var det vissa element av berättelsen som jag inte tyckte om som kändes nästan lite överdrivna och forcerade.

Det som jag verkligen tyckte om var sättet som Schiefauer skriver på. De är många metaforer och liknelser och stundom känns det som ren poesi; atmosfären hon skapar är en balansgång mellan det hårda livet som flicka och det euforiska livet som pojke. Men ibland gick jag vilse i hennes språk och de... Läs hela recensionen