kriminalroman
Slutsåld
För den som gärna läser engelska deckare kan svenska deckare ibland kännas som dåliga efterapningar med ett konstlat, hårdkokt polisspråk och fantastiska intriger. I Karin Wahlbergs "Blocket" finns visserligen en smått osannolik mordhistoria men den är spännande utan att gå till labyrintiska överdrifter. Det är ändå framför allt med det befriande vardagsnära språket och de realistiska miljö- och personskildringarna som Karin Wahlberg sopar banan med fler av dagens svenska deckarförfattare. Två av Lunds mest karaktäristiska institutioner - lasarettet och universitetet - står i centrum i "Blocket". Sjukhusmiljön målas upp med en blandning av frustration och värme och vilken tjugo-årig student skulle inte känna igen sig i Wahlbergs beskrivningar av pendlingen mellan tentaångest och bakfylla, mellan sprudlande lycka och grym besvikelse? Jag läste "Blocket" med stor förtjusning och njöt av Wahlbergs uppenbara fascination för det mänskliga psyket.
En kväll på hemväg genom fridfulla villakvarter blir Cecilia, Veronicas dotter, brutalt nedslagen. Medan Veronica vakar vid hennes sida, hittas en man strypt i en städskrubb på det väldiga sjukhuset i Lund, kallat Blocket. Claes Claesson försöker i samarbete med lundapolisen nysta i den mördade mannens förflutna, då den idylliska staden skakas av ännu ett våldsdåd. En av Cecilias tidigare rumskamrater hittas död och våldtagen i sin bostad. Kan det finnas något samband mellan de till synes så olika brotten? Och vad är det egentligen som pågår i den krets av unga läkare där såväl Cecilia som hennes tidigare rumskamrater rört sig?